Pappa till sex barn han aldrig sett

Pappa till sex barn han aldrig sett
Björn är spermadonator och väntar sitt första barn.

Av Maria Sehlin

Björn är pappa till sex okända barn. Som han kanske aldrig får se. Han är spermadonator sedan tre år och det enda han får reda på är att barnen faktiskt finns. - Det är klart att jag är nyfiken. Ibland funderar jag över hur de ser ut och hur de har det, säger han.

Blå ögon och brunt hår, 29 år, universitetsstuderande, naturintresse. Det är vad som står i Björns spermiedonationskort. På de uppgifterna har han valts ut till olika familjer som kommit till Reproduktionsmedicinskt centrum i Malmö för att förverkliga drömmen om ett barn.
Björn blev spermadonator efter att ha varit blodgivare i flera år. Han hade just flyttat till Skåne för att studera och såg ett anslag om att det var brist på spermadonatorer. - Jag tvekade egentligen aldrig, det känns som ett litet bidrag från mig. Något som påverkade Björn var det då nya beslutet om att lesbiska par tilläts att ta emot spermadonationer.
- Homosexuella par ska ha samma möjligheter, för dem är ju barnalstrandet något som inte fungerar på naturlig väg, säger Björn.
Han diskuterade donationsfunderingarna med föräldrar och flickvän som stöttade. Flickvännen har nu blivit fru.
- Hon hade inga invändningar, hon kände till mitt engagemang som blodgivare, säger Björn.
Visst är det skillnad mellan att donera blod och att donera sperma men skillnaden är inte milsvid för Björn:
- Jag vill se mig själv i ett lite större sammanhang. Kan jag hjälpa ett par att bilda familj har jag gjort något bra. Både blod och sperma är något som inte kan tillverkas, det måste till givare. Men det är klart, han berättar inte lika självklart att han donerar sperma som att han donerar blod. Enda gången under de här tre åren som han har tyckt att det var jobbigt var vid själva utredningen, alldeles i början.
- Jag började fundera på om jag inte skulle bli godkänd, tänk om jag inte heller kan få barn? Han blev godkänd. Under de kommande två åren blev han kallad till Universitetssjukhuset Mas (Umas) när det var frysperiod och fick då lämna sperma en gång i veckan under fem veckor. Situationen i donationsrummet var inte helt bekväm i början.
- Man får gå in i ett rum och lämnar sitt prov i en lucka när man är klar. I början kändes det lite jobbigt men personalen är så trevlig och alla vet ju varför man är där så det är inga konstigheter. Man blir ganska proffsig efter ett tag. Helst tar han det på väg till jobbet på morgonen för att slippa stöta ihop med par som kämpar för att få barn eftersom det känns lite jobbigt. Förra året fick Björn besked från Umas om att han var fullanvänd. Det betyder att han bidragit till sex fullgångna graviditeter. Innan dess hade han ingen aning om det verkligen blivit några barn.
- Det var lite blandade känslor att få den informationen. Det kändes skönt att veta att jag verkligen hjälpt till. Samtidigt började jag tänka på paren och på hur barnen har det, hur de ser ut. I Sverige har barn som kommit till genom donation rätt att ta reda på vem som är den biologiska pappan när de uppnått mogen ålder. Björn tycker att det är rimligt.
- Det känns som en rättighet för barnen att få ta reda på sitt genetiska arv. Men jag ser mig inte som en del i deras liv, de har ju en egen mamma och pappa. Han är inte orolig för om den dagen kommer då ett barn står utanför dörren för att få träffa sin biologiska pappa, tvärtom:
- Det vore spännande om de tog kontakt! Jag är väldigt nyfiken och undrar över hur de ser ut, om jag kan känna igen mig själv eller någon släkting i deras utseende, yrkesval eller intresse. Sedan får man se hur den kontakten blir. ämnet har blivit högintressant på ett nytt sätt för honom eftersom han och hustrun är i väntans tider för första gången.
- Nu förstår jag mer vad de familjerna går igenom. Det måste vara oerhört jobbigt! Med det egna barnet väcks ytterligare en fråga: Hur ska han hantera ämnet med sina egna barn?
- Jag kommer att berätta för mina egna barn så småningom. Jag har väl lekt med tanken att mina barn skulle träffa ett genetiskt halvsyskon, men oddsen för att de skulle stöta på varandra är väldigt små. Men man vet aldrig, om de till exempel får samma fritidsintressen så är det ju möjligt, säger Björn.

Fotnot: Björn heter egentligen något annat.

FAKTA/Spermadonationer ökar igen

år 2005 föddes 111 barn i Sverige med hjälp av donerad sperma. Men det finns ett mörkertal då en del par åker utomlands för att få hjälp.

Spermadonation har använts i flera decennier, det är den första och enklaste typen av assisterad befruktning. Tillgång och efterfrågan har genom åren förändrats:
1985: Ny lag gör att donatorn inte längre får vara anonym. Antalet donatorer minskade drastiskt.
1980-tal: Spermier började frysas in pga risk för hiv, i början sjönk antalet lyckade inseminationer.
1993: Första barnet föds efter mikroinjektion (ICSI) där det räcker med att mannen har en enda livskraftig spermie som kan injiceras i ägget. Behov av donator minskar.
2003: Donerade spermier får börja användas även till provrörsbefruktning. 2005: Spermiedonation till lesbiska par tillåts, efterfrågan ökar.

FAKTA/Spermadonatorer

För att bli spermadonator ska man helst vara 25 till 40 år, frisk och utan allvarliga sjukdomar i släkten och med spermier som bedöms normala. Donatorn undersöks fysiskt och psykiskt innan han godkänns. Han testas för sjukdomar vid varje lämning och får 300 kronor i ersättning. Spermierna fryses ned för att utesluta hiv.
Sedan 1985 har barnet rätt att få veta donatorns identitet. Då var Sverige först i världen. Norge och Finland har tagit efter. Donatorn har inga skyldigheter gentemot barnet. Han kan heller inte få reda på något om barnen.
Socialstyrelsens riktlinjer säger att en donator inte bör ge upphov till mer än sex barn. Undantag görs endast för syskon.
I Sverige är donation endast godkänt till par, sedan 2005 är även lesbiska par godkända.

Sidoartikel: Donatorn matchas mot pappan

Av Maria Sehlin

Reproduktionsmedicinskt centrum (RMC) vid Universitetssjukhuset Mas i Malmö är en av få kliniker som får utföra spermiedonationer i Sverige. Vi bad Aleksander Giwercman, specialist på manlig fertlitet och verksamhetschef där, att reda ut begreppen.

När tar man till spermadonator?
- När mannen inte har någon spermaproduktion alls, vid fel på spermierna, vid genetiska sjukdomar och till lesbiska par, säger androlog Aleksander Giwercman, som är verksamhetschef på RMC.

Hur vanligt är det att man inte kan bli pappa?
- Femton procent av alla svenska par drabbas någon gång av ofrivillig barnlöshet. Anledningen ligger lika ofta hos mannen som hos kvinnan. Men ofta kan vi inte säga vad det beror på.

Hur väljer ni donator till ett par?
- Viktigast är att matcha färg på ögon, hår och hud mot familjepappan.

Har ni kö?
- Nej, men vi är ständigt i botten på vårt lager. Vi hade gärna haft fler donatorer, då hade vi kunnat matcha ännu bättre och även ta hänsyn till längd och kroppsbyggnad.

Hur fungerar barnets rätt till kontakt med donatorn?
- När barnet är moget har det rätt att få reda på vem som är donator men vi har ännu inte fått någon sådan förfrågan. En anledning kan vara att föräldrarna inte har berättat om barnets ursprung.

Vad tycker du om den svenska modellen?
- Den har många fördelar: barnen kan ta reda på sitt genetiska arv och vi har ett för- och efterarbete där vi stöttar föräldrarna i deras roll som donatorsföräldrar. Det kan vara traumatiserande fr mannen att inte kunna bli pappa.

Fler artiklar

© Denna text är skyddad enligt lagen om upphovsrätt